Historia
Herrgården byggd 1818
Från stångjärnshammare till golfklubba.
Forsbacka Golfklubb är en medlemsstyrd, ideell idrottsförening, bildad 1969. Banan som stod färdig 1971, är en naturskön skogs- och parkbana ritad av Nils Sköld.
Anläggningen Forsbacka gård, som ägs av klubben, består av flera sevärda, byggnadsminnesförklarade byggnader från 1700 och 1800-talet. Bland annat Jägmästarflygeln, som idag drivs som hotell, med tretton smakfullt inredda rum där prioriteringen har varit att bibehålla tidsandan avseende färg och form.
Forsbacka under tre sekel:
1686
Ansöker rådman Ulrich von Bremen i Åmål om att anlägga en Stångjärnshammare vid ett fall på Backa hemman i Mo socken.
1690
Anlades en väg till Åmål. Vägbanan gavs stadga genom påkörning av ris och sand, så att man ”med vagn och kärror fortkomma kan”.1696 byggdes hammaren och året därpå kom smidet igång. Orsaken till förseningen var stridigheter och processer mellan brukspatron Lindroth och Åmåls borgmästare Magnus Eneroth.
1718
Utbryter ”kolkriget” mellan brukspatronerna på Forsbacka och borgmästaren Anders Åberg i Åmål som anlagt en smälthytta för koppar vid Nygård, Åmål. Tvisterna fortsätter sedan beträffande bl.a. placeringen av järnvågen i Åmål på 1720-talet och på 1730-talet beträffande tomthyran för järnbodarna i Åmåls hamn. Även på Forsbacka gick det livligt till. Det visade sig nämligen ”att icke få av smederna försnillat och bortsålt husbondens järn”. Vidare beskylls smederna för bl.a. ”otidigt öl- och brännvinsdrickande” vid bruket samt för att ha försummat sitt smide eller för att de ”det oförsvarligen förrätta”.
1725
Brann stora sätesbyggnaden ner. En ny uppfördes 1747. Den dåvarande ägaren E: G: Ekerman uppförde även ett par flygelbyggnader, den ena 1788 och den andra 1791. Båda står kvar idag.
1791
Uppfördes nya stångjärnssmedjor.
1816
Kunde Forsbacka – Persby bruk vinterföda 47 hästar, 2 oxar, 170 kor, 56 ungdjur och 331 får!
1818
Uppförde den nuvarande herrgårdsbyggnaden. Ägaren var då arvingarna efter direktören i Grönländska kompaniet, A. P. Otterdahl, som ansågs vara en av Göteborgs rikaste män.
1840
Infördes lancashiresmiden vid Forsbacka.
1843
Förenades bruken Hanefors och Forsbacka-Persby.
1850
Hade egendomen sin största omfattning. Totalarealen var då 8-9000 hektar!
1860
Och de närmast följande åren anordnades smideskurser vid Forsbacka med elever från Värmland, Dalarna och Västmanland.
1870
Sysselsatte bruket omkring 100 man i smedjorna. Inkomsterna var efter dåtidens förhållande goda. En smältsmed tjänade 1 200-1 800 kr om året och en smedjedräng 700-900kr om året.
1880
Och de närmast följande åren såldes stora delar av egendomen. Kvar stod endast 3 000 hektar. Även i slutet av 1780-talet hade dåliga affärer lett till att bruket förklarats i konkurs.
1884
Lades smidet ner. Smederna skingrades åt alla håll och många emigrerade till USA. Den största släkt som utgått från Forsbacka heter Aldrin – månne anfäder till en av de första männen på månen, den amerikanske översten Edwin Aldrin.
1890
Såldes egendomen till ett bolag, som skulle ”driva trämassetillverkning, såg – och kvarnrörelse, jordbruk och de andra näringar, hvartill egendomens beskaffenhet kan gifva anledning”.
1900
Lades massatillverkningen ned vid Forsbacka Hanefors AB och egendomen såldes till bl.a. Kungl. Maj:t och Krona.
1925
Köptes Forsbacka av Åmåls stad. Priset var då 141 600 kr.
1969
Upplät Åmåls stad marken vid Forsbacka till golfklubben.
2000
Köpte klubben hela anläggningen med mark av Åmåls kommun.
Åke E. Gunnarsson
Våra golfhål – namn och historia
Hål 1
Gärdesfallet
Tidigare ringlade en å genom Forsbackas ägor. Den bildade då en fors – Gärdesfallet – ungefär vid nuvarande bron. Här anlades Backa Stångjärnshammare. Under 1600-talets senare decennier tillåts i bruk kring Åmål (Forsbacka, Hanefors, Persby, Upperud, Vitlanda) smide av 4.900 skeppund (735 ton) årliigen, en icke föraktlig mängd om man betänker, att i hela Värmland, centrum för Sveriges stångjärnsindustri, smidesrättigheter fastställts till 66.000 skeppund årligen.
Hål 2
Husåsen
Så kallas ännu höjden väster om fairway. Av namnet att döma låg tidigare flera torp och andra byggnader på eller intill åsen.
Hål 3
Lärdomen
Ett tvetydigt namn som dock i första hand syftar på det förhållandet, att den gamla bruksskolan fanns på en plats nära tee. Grundstenarna finns för övrigt fortfarande kvar.
Hål 4
Ugglemossen
Åter ett namn som manar till eftertanke! En brukspatron Uggla fortsatte ett tidigare påbörjat arbete med att dikta ut torvmossen innanför skogridån väster om fairway. Av denna anledning sprängdes och grävdes den djupa graven bortom herrtee. Torven användes som strö i stall och ladugård och som bränsle, en vana som vi må hända har anledning att återupptaga. Diket efterdogleg skall dock i första hand ses som en illistig skapelse av en underfundig banarkitekt.
Hål 5
Löwenheims hag
Brukspatronen, häradshövding Löwenheim fortsatte ”striden mot borgarna i Åmål” om landsvägen och om avgifter för järnvägen. Denna gång gällde det en väg vid Byälven i Värmland, vars stränder hörde till Åmåls ”uppland”. I anledning av denna och andra stridigheter vid älven skrev en känd borgare i Åmål Olof Amelberg till landshävdingen i Älvsborgs län, den gamle karolinen Axel Roos, vilken ingripit i bråket ”Vad angår det landshövdingeämbetet i Älvsborgs län, vad som sker i Värmland?”. På den vägen är vi än. Länsgränsen ligger där den ligger och skär rakt genom en naturlig intresseregion.
Hål 6
Varggropen
En fälla, så skickligt gillrad som någon. Vargen var landsbygdens fiende nummer ett. En populär metod var att fånga ulven i en djup grop, och dylika fanns flera runt om på Forsbackas ägor. Ungefär där gräsbunkern är idag fanns för en varggrop.
Hål 7
Finnmuren
Stenmuren öster om fairway restes, sägs det, av finnar, som i början av 1600-talet bosatte sig i skogarna väster om Åmål. När man finner rester av, eller ämuu bevarade finnpörten uppe på höjderna, djupt inne i skogen, förundras man över denna säregna placering. En anledning var att finnarna, som anspågs vara ett våldsamt och allmänt ogudaktigt släkte, inte fick bosätta sig närmare sockenkyrkan än en halv mil. Det blir uppe på höjden om den bördiga dalen är trång.
Hål 8
Backa krog
År 1655 voro i Åmåls stad, som grundades 1643, mantalsskrivna 111 personer. Av dessa var fem bryggare och fyra krögare! Är det då underligt, att ett välmående bruk som Forsbacka höll sig med en egen krog? Denna låg vid det ännu befintliga vägskälet, kanske just på 8:e tee. En kvinna påträffades 1679 död i Åmålsån. Inget brott hade blivit begånget. I domboken konstaterades ”en hustru hade gått i älven i fyllan och villan. Hon fruktade Gud med läsande och sjungande. Hennes fel var att hon drack gärna, men ingen annan odygd var med henne!”.
Hål 9
Patrons salut
Vid högtidliga tillfällen sköt man salut på Forsbacka medelst en Karl XII:s kanon, som var placerad på kullen om green.
Hål 10
Linroths minne
Släkten Linroth grundade Forsbacka bruk vid slutet av 1600-talet (1696) och ägde det i omgångar under nästan 100 år. Bröderna Johan och Elias Linroth förde en halvsekellång strid mot borgarna i Åmål bl.a. om rätten att på egna skutor frakta tackjärn från Värmland till Åmål och Forsbacka samt stångjärn därifrån till Vänersborg. Ett annat tvisteämne var underhållet av den väg (i stort sett nuvarande sträckning), som patronerna anlagt från staden till bruket, ett tredje skyldigheten att låta väga in och utgående järn i Åmål (med åtföljande intäkter för staden i form av vågavgift). Patronernas främste trätobroder i staden var borgmästaren Magnus Eneroth, vilken dels ville skydda stadens intressen, dels på olika sätt sökte för egen del komma åt Forsbacka bruk ty att på en gång vara stångjärnsjammarpatron och borgare utgjorde en synnerligen lycklig kombination.
Hål 11
Djupedalen
Befintligt torp nordväst om green. Under sina glansdagar sysselsatte bruken vid Forsbacka (Forsbacka, Hanefors, Perstorp) omkring 100 man i smedjorna och dessa bruksarbetare bodde i små torp runt omkring Forsbacka. Ett av dessa var Djupedalen.
Hål 12
Rävkullen
Flera platser vid Forsbacka bär namnet. Den oerfarna kan komma att märka, att greenen är nog så listigt placerad.
Hål 13
Björkhaget
Gammalt namn på inägan bortom dogleg.
Hål 14
Fåfängan
Namn på torp som legat vid green. Det fanns inte bara smältsmeder och smeddrängar vid Forsbacka. Till de 100 ”bruksarbetarna” kom rättare, kuskar, drängar, pigor, tjänstefolk uppe vid herrgården samt skogsarbetare. Vid 1800-talets mitt hade Forsbacka egendom sin största omfattning och bestod då av 8000-9000 hektar, huvudsakligen skog. Anledningen till att ett flertal stångjärnsbruk under senare delen av 1600-talet kom att anläggas på Dal var, att man fruktade skogens utdödning i Bergslagen, om stångjärnstillverkningen tilläts konkurrera med tackjärnsbruken om träkolet.
Hål 15
Maderna
Forsbacka köptes år 1925 av Åmåls stad för 141.600 kr. Anledningen till köpet var att staden ville anlägga kraftstationer ovan och nedanför Forsbacka i Åmålsån, som hämtar sitt vatten från sjön Ömmeln och Kalvensjöarna. Där man nu ser den väna sjön nedanför gården ringlade förr Åmålsån fram mellan åkrarna. Stränderna vid 15:e var speciellt sanka och kallades därför för ”maderna”. De är nu dränkta av sjön ”Spädkalven” som sålunda i själva verket är en kraftverksdamm.
Hål 16
Oxgärdet
Så kallades förr det fält där hål 13- och 16:s fairway nu drar fram. Dalsland var berömt för sina feta oxar, en berömmelse som bevarats i landskapets vapen. Åmål kämpade för att få oxmarknaden att flytta från Knusesund (Säffle) till Åmål. Att handeln med oxar blivit så lönande berodde på att i Bergslagen rådde en konstant köttbrist, som måste fyllas på från annat håll. I och med att bruk grundades i västra Värmland och på Dal skapades nu också en ”närmarknad”, som det gällde för borgarna i Åmål att lägga under sig. Oxarna användes också som dragdjur. Vid Forsbacka fanns år 1816 förutom 47 hästar, 170 kor, 56 ungdjur och 331 får även två dragoxar av ansenlig storlek.
Hål 17
Baggeskuttet
Forsbacka ägdes 1667 av kornetten Gustaf Bagge, som bebyggde hemmanet till säteeri enligt domboken 1669. Kornettens far Johan Bagge låg år 1645 under ett av de danska krigen i Åmål med två kompanier ryttare. Dessa söp och levde rövare varunder de brände upp fyra gårdar i staden. När så den lede fienden trängde på befann sig det svenska rytteriet i ett så ynkligt tillstånd, att de blev slagna av en betydligt underlägsen styrka, varefter fienden hjälpte borgarna att släcka.
År 1676 fullföljde Gustaf Bagge faders tradition och förstörde på flykt från norrmännen under Gyldenlöve ”våra fattiga hus med fönster, dörrar och låsar och vad där fanns, bortförde med sig det de icke kunna förtära och reste in furio till en älv, Byälven, där de strax läto uppbränna en stor del sågbockar, oss fattiga undersåtar till största avsaknad, ehuruväl fienden inte kom där” (brev från Åmåls borgare till Konungen). Bagge dömdes sedermera i ”kommissarialrätt” att ersätta Åmål för de lidna förlusterna. Om så skeddes förtjäles icke.Hål 18
Totties berså
Tottie-släkten drev under avsevärd tid Forsbacka bruk. En av patronerna anlade bersån och planterade träden ovanför green. År 1726 brann Bagges säteribyggnad ned och ny uppfördes 1747 av E. G. Ekerman. År 1818 kom den nuvarande huvudbyggnaden till genom arvingarna efter direktören i Grönländska kompaniet A. P. Otterdahl, som ansågs vara en av Göteborgs rikaste män.
